Vår, ja tack!

Jag längtar tills lönnen blommar, att tugga på söta lönnblommor och se yrvakna humlor rumla runt som fulla tonåringar bland blommorna. Då blir jag så lycklig att jag får fjärilar i magen och hittar på tokiga saker. Förra året satt jag högt upp i en lönn och visslade och spelade glada sånger på en gitarr jag hade hissat upp med ett rep.
Jag längtar tills scillorna blommar. På min släktgård fylls rabatterna fullständigt av dessa blåa, suddgummidoftande blommor, precis när lammen har blivit så kaxiga att de driver runt i flockar och mopsar sig.
Jag längtar tills skogsslänterna fylls av vitsippsdrivor. Det är så vackert att jag helst vill lägga mig mitt på dom, men låter bli för att dom kanske blir platta, och det vore ju inte bra alls.
Jag längtar tills solen silas genom bladen, man får använda solglasögon och fladdriga klänningar och längtar till skuggan. När man varken använder strumpbyxor eller skor, utan springer barfota både ute och inne och cyklar till skolan utan jacka och med utsläppt hår.
Jag längtar tills äppelträden blommar. Helst i Rosendals trädgård, eftersom äppelblommor bara blir vackrare ju fler de är, och jag tillbringade en vecka bland blommande äppelträd där för ett par år sedan.
Jag längtar tills slånbuskarna blommar. Slånbuskar som är vita skyar runt vårtrötta, blöta åkrar. Har man tur kanske man får se årets första fjäril där.
Jag längtar tills pingstliljor blommar. Jag längtar efter påskliljorna som jag planterade mitt i gräsmattan när jag var fjorton år och som mamma alltid klipper ner med gräsklipparen när de har blommat ut, fast hon inte får. Då får ju inte lökarna någon näring. Det bryr dom sig som tur är inte om, de blommar varje år faktiskt.
Jag längtar till och med efter maskrosor. Tänk vad vackra de är när man inte har fått så mycket blommor på länge. Speciellt om man går lite närmare inpå än man brukar. Av maskrosor kan man också göra maskrospipor, det är lite busigt.
Jag längtar efter väldiga mängder av tulpaner. Så många att man kan ta med sig några in varje dag, utan att någon annan än en själv märker något. Helst i många olika färger, former och storlekar.

Just nu längtar jag väldigt, väldigt mycket efter vår. Det är nästan så att jag ställer mig i trädgården med vattenspridaren kopplad till en varmvattenledning, och då är det ganska illa enligt min mening.