tisdag 24 mars 2015

En Ramona



En kofttrend jag hakat på är att sticka en Ramona. Jag är dock sist av alla att sticka den eftersom mitt motstånd mot att sticka något många andra stickat gjorde att det tog lång tid för mig att inse hur fin den är. Jag är så fånig ibland. Nu när motståndet är borta har jag stickat en till (kommer på bild när den fått knappar) och planerade att sticka en tredje innan jag talade förstånd med mig själv. Lite variation kan ju trots allt vara trevligt.

Hur som helst, en mycket trevlig kofta både att sticka och att använda. Jag stickade min i kashmirtweed från Magasin Duett, samma kvalité som jag använde i den gröna koftan. Jag använde stickor 5mm och 4,5mm till kanter. Jag använder numera uteslutande mina hiyahiyastickor, de är helt fantastiska! Jag önskar bara att jag hade dubbelt så många, så att jag aldrig saknade stickor när de är upptagna i andra projekt.



söndag 15 mars 2015

Den snabbaste koftan i mitt liv



Innan jag blev vän med en stickmaskin så tyckte jag att flerfärgsstickning inte var något för mig. Det tog för lång tid att sticka och blev alltid knöligt. Någon enstaka vante eller socka kunde det bli, men aldrig något stort. Nu går jag i en skola med en av de bästa maskinstickarna som lärare, man kan bli entusiastisk för mindre. Med maskin går det lika fort att sticka flerfärgsstickning som enfärgat, och resultatet är fantastiskt jämnt och fint.

I början av terminen hade vi ett maskinstickningsprojekt: alla skulle sticka varsitt plagg. Jag stickade först en kofta till en vän, med isatt ärm, små knapphål och andra fina grejer (den kommer det bilder på när vi har träffats igen), och när den var klar hade jag några dagar kvar innan projektet var slut. Då fick jag idén att testa att sticka en kofta i en enkel modell för att se hur snabbt jag kunde sticka en kofta på maskin. Jag hade hört att min lärare stickar en kofta på tre timmar. Så, jag förberedde genom att lägga in mönstret i datorn (ytmönstret är från boken maskor och medeltid, fast jag har ritat om det en del för att passa i stickmaskin - det var för långa flotteringar i originalmönstret) samt räkna på modellen. Sedan kom dagen då jag skulle börja sticka koftan, jag kom till skolan strax efter nio på morgonen och hade stickat klart alla delar och båda knappkanterna när jag gick hem halv fem. Dagen efter stickade jag halskanten, sydde ihop alla delar och fäste trådar, vilket tar jättelång tid. Jag tror att jag var i skolan nio till tre den dagen, och sedan var koftan klar!

Alltså ca 11 timmar totalt för en kofta om man bortser från planeringstiden innan vilket tar ungefär lika lång tid (rita mönster, göra masktäthetsprov, rita och räkna modell, sticka prover på kanter osv). Jag fick nog repa ett varv totalt i stickningen vilket är rekord och maskinen krånglade inte alls, så jag skulle inte kunna effektivisera särskilt mycket mer (bortsett från fikapauser) och absolut inte till tre timmar! Detta störde mig något alldeles enormt och jag funderade hit och dit på det innan jag till sist frågade min lärare hur sjutton jag skulle kunna sticka en kofta på tre timmar. Det visade sig att det hon menade när hon pratade om detta var en enfärgad tröja, i bara fyra stycken, och utan montering inräknad. Skönt!

Garnet jag använt är ett shetlandsgarn från Jamiessons och knapparna är från min samling. Stickmaskinen är en silver reed med datorkoppling och vet ni vad? Jag har köpt en sådan stickmaskin till mig själv. Hur bra som helst!

För övrigt kallar jag koftan Grå rosen och den kommer att hänga i utställningen på min skolas öppet hus som är nästa helg, här kan ni läsa mer om det.


söndag 8 mars 2015

Dagen till ära - Gudrun!



Ända sedan jag såg mönstret till dessa vantar för första gången har jag velat sticka dem, och nu blev det av! Mönstret är alltså Gudrun av Maria Lärkäng. Så himla fint!

Jag har stickat vantarna på stickor 2,25 mm och med kauni (det rosa) och spelsaugarn (det vita). Det gick åt ca 50 g totalt.

På bilderna är min klasskompis Annica, men vantarna ska en vän till mig få nästa gång vi ses.





onsdag 4 mars 2015

The shirtwaist dress





 Jag har efter att ha ägt boken Gertie's New Book for Better Sewing länge till sist sytt en Shirtwaist dress. Det är mitt favoritmönster av alla i hela boken och jag har hört mycket bra om det.

När jag nu sydde klänningen kortade jag av axelbredden mycket, den är helt enorm! Annars gjorde jag inga ändringar och den sitter väldigt bra. Enda nackdelen är att hela bakdelen av klänningen är i ett stycke, vilket gör att tyget inte faller så snyggt där (det följer liksom rumpans form när jag vill att tyget ska gå ut från kroppen, om ni fattar?). Jag vill ha mer vidd, men i och med att ryggen är smockad vet jag inte riktigt hur jag ska göra detta.

På det hela taget gillar jag mönstret och den färdiga klänningen mycket! Lyckas jag bara lista ut ett smart sätt att lösa baksidan kommer det definitivt att bli fler, trots att det tog mycket längre tid att sy denna än de alla andra klänningar jag sytt.

Just det! Tyget är av bomull av ganska bra kvalité, det har lite snyggare fall än lapptäckestyg men hasar upp på benen ändå (jag är bortskämd med ylle- och lintyg i många andra klänningar). I förrgår var jag på old touch och köpte en underklänning efter tips från Anna, imorgon ska jag testa hur bra det funkar.


onsdag 25 februari 2015

En tröja till min kära

Underst här i förra årets koft- och tröjskörd hittar vi den enda tröjan: en till Johan. Nu har jag bara kvar att visa en tröja från förra året, den tredje uppifrån. Den kommer så småning om!
Efter att jag stickade den första koftan till Johan fick jag mersmak eftersom han använde koftan så mycket. Så vi satte oss ner med penna, papper och en bok med olika stickmönster och ritade upp en bra tröja med raglan och ett enkelt strukturmönster med bara räta och aviga maskor. Jag använde ett mörkbrunt tweedgarn som egentligen var avsett för koftan till densamme, men som det var lite för lite av för det mönstret. Tyvärr är det ungefär det enda jag kommer ihåg, för jag har glömt både hur mycket garn som gick åt och vilka stickor jag använde. Så kan det gå! Johan är nöjd i alla fall.



söndag 22 februari 2015

Fina fina Elsa



 När jag frågade Elsa vad hon önskade sig i födelsedagspresent sade hon att hon jättegärna ville ha en kofta. Pyttsan! sa jag, en kofta tar miljarder av tid att sticka, det kan du inte bara önska dig. Sedan kom jag på att jag numera stickat en kofta var till alla i familjen (mamma, pappa, äldsta systern, näst yngsta systern, Johan) utom just Elsa, och dessutom behövde en stickning som gick ganska automatiskt att sticka. Därför stickade jag en kofta till Elsa, i mönstret Miette. Jag hade inga av Elsas mått när jag stickade koftan utan chansade på att den skulle passa, och trodde att den blivit alldeles för liten (när jag provade den på mig) men den sitter ju helt perfekt! Och Elsa blev jätteglad.

Jag använde stickor 4,5 och 4 mm, alltså en halv storlek mindre än i mönstret och ett ullgarn jag köpte på lidl för väldigt länge sedan.

 Kuriosa: kjolen Elsa har på sig sydde jag för många år sedan av ett ikea-tyg. Här syns den på mig.


torsdag 19 februari 2015

Projekt: inredning


 Jag går ju stickutbildningen på handarbetets vänner i Stockholm, och där stickar jag hela dagarna. När jag kommer hem fortsätter jag att sticka, men har på senaste tid även börjat brodera lite yllebroderi. Det hela började som ett starkt begär på syfestivalen i höstas när jag såg de fantastiska kuddarna från fingerfärda och sedan yrade om dessa hela hösten så att jag till jul fick en broderisats. Nåja, mer om detta en annan gång. Jag har bara visat en grej från utbildningen, den maskinstickade koftan, och den hade jag redan tänkt ut långt innan. Den största anledningen att jag inte visat mer är att jag tänkt att det ska bli mönster av projekten. Men det kanske går bra att visa ändå?

Här är vårat senast avslutade projekt, som har handlat om att göra något som inte är ett plagg. Detta var något som jag gruffade och stånkade över till en början, men efter att ha varit magsjuk första veckan av projektet var allt roligt. Jag bestämde mig för att lära känna stickmaskinerna mer och därför kändes bebisfiltar som ett bra projekt.

Filtarna är stickade på maskin i Solkustens spinnverkstads entrådiga Gotland. De är stickade på full bredd och jag har efteråt stickat på kanterna för hand. Mönstret till den mörkare filten är ett klassiskt mönster som använts till insidan av vantar och mönstret till den ljusare är min tolkning av det allomstädes närvarande innemönstret med vågor. Till en början ritade jag några mönster själv, stora mönster med stjärnor här och där och långa flotteringar (trådar på baksidan), med tanken att sticka två lager och lägga ihop med avigsidorna mot varandra. Problemet var att tyget blev alldeles för tjockt i detta garn. Valet stod mellan att ha ett lager eller att byta ut garnet, vilket var ganska lätt, men då behövde jag använda ett helt annat mönster med små hopp på baksidan. Kanten på den mörka filten är stickad i rätstickning och kanten på den ljusa i bruten resår.
 Igår hade vi fotodag och lekte med ljussättning. Mycket spännande för mig som bara fotograferat i naturligt ljus.


 Sen gick vi ut och jag kunde "göra min vanliga grej". Skönt.



måndag 16 februari 2015

Betula x 2!



I höstas kom första numret av tidningen Avmaskat ut och i tidningen kom mitt mönster Betula med. Det var dessutom på framsidan och det var ju himla roligt. Nu har nästa nummer av tidningen kommit ut och det betyder att jag har fått tillbaks rättigheterna till mönstret.

Jag har stickat upp Betula i två olika storlekar, en som är större (200 cm från spets till spets) och en som är lite mindre (160 cm från spets till spets).

 Den större är stickad i entrådig Gotland, det garnet som förut bara hette "Solkustens Spinnverkstads entrådiga". Alla färger utom den naturvita består till största delen av ull från gotlandsfår. Ull från gotlandsfår är lång, otroligt glansig och vågig, lite som mohair. Eftersom det bara finns ljusgråa till svarta gotlandsfår används till det vita garnet ull från leicesterfår, som oftast är vita. Alla färger innehåller också en liten del finull (från finullsfår). Finullen är mjuk, krusig, glansig och finfibrig. Till denna sjal använde jag stickor 4,5 mm och stickade 6 repetitioner av diagram B. Det gick åt 300 g garn.

Den mindre är stickad i entrådig Jämtland, en helt ny garnkvalité från Solkustens Spinnverkstad som är  spunnen av ull från jämtlandsfår som är en ganska ny svensk fårras och en korsning mellan merino- svea- och finullsfår. Ullen från jämtlandfår är väldigt finfibrig och mjuk. Garnet innehåller också lite finull för lysterns skull. Garnet är helt otroligt mjukt! Det finns i entrådigt (ca 480 m / 100g) och tvåtrådigt (ca 250 m / 100 g). Till sjalen använde jag stickor 4,5 mm och stickade 4 repetitioner av diagram B. Det gick åt 150 g garn.


De båda sjalarna var med till syfestivalen som var i helgen och garn och mönster till sjalen finns nu att köpa från Solkustens Spinnverkstad. Inom inte allt för lång tid kommer mönstret även att finnas att köpa på ravelry, då översatt till engelska.
 Bildbevis för att det faktiskt är två sjalar! Under är bilderna på den mindre, stickad i jämtland, och ovanför på den större, stickad i gotland.