torsdag 16 april 2015

En riktigt somrig klänning

 Titta! Det är vår här nu! Det är dock inte så varmt att jag går runt barbent för jämnan, men jag frös inte alls i alla fall.
 Här är i alla fall en klänning jag sytt och som helt klart är något av det bästa jag gjort. Jag föll för detta tyg på grund av det fantastiska mönstret, och när jag fick hem det märkte jag att det är väldigt tunt. Alltså inget som passar att sy kragar och grejer av, utan det fick bli en fodrad historia. Jag valde att utgå från Buttericks B5748, alltså samma mönster som jag använde till den blåa klänningen. Och trots att jag inte gjorde några ändringar alls i livet så är passformen enormt mycket bättre på denna klänning än på den i ylletyg. Detta beror nog helt på att detta tyg är ganska smidigt och formar sig efter kroppen. Jag gjorde två stora ändringar, den första är att jag satte ihop bakstycket till en del (så slapp jag en söm på mitten) och sydde ihop ytterdelen och foderdelen på ett annat sätt, genom att spara axelsömmarna till sist och sy dem för hand. Den andra ändringen är att jag bytte ut kjolen mot en egen (helt enkelt tre meter tyg jämnt rynkat runt magen) och lade till fickor, för det måste en ju ha. Nästa gång jag syr klänningen ska jag nypa bort lite tyg i urringningen bak, det är lite över vilket kan ses på sista bilden.


 Ps: jag är väldigt mycket i odlartagen, det är så himla roligt att kunna peta i rabatter och gräva land. I tunnan som står mot trappan tänkte jag odla rosenbönor som ska klä in hela förstukvisten om det blir som jag vill.




torsdag 9 april 2015

Sommarklänning till Elin


Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att sy i viskostyg. Ylle har ju fantastiskt fint fall, men nu är det vår och jag vill sy sommarklänningar. Tunt bomullstyg är fint, men jag irriterar mig på att klänningarna hasar upp på benen, jag vill att klänningar ska fladdra och vippa. Därför beställde jag en hög med viskostyg som anlände några dagar före påsk. Det gjorde också hela släkten och jag fick idén att testsy en klänning till kusin Elin, för att känna på hur det är att sy i viskos. Vi tog en av Elins klänningar och ritade av överdelen. Eftersom tyget är tunt och genomskinligt fodrade jag hela klänningen med samma tyg som i resten av klänningen på samma sätt som jag lärde mig när jag sydde den blåa ylleklänningen. Midjan gjorde jag stor och rynkade in med resår på insidan och kjolen är en hel cirkel. Jag blev väldigt nöjd och jag har aldrig sett någon hoppa, snurra, svänga och skutta så mycket som Elin gjorde de sista dagarna av lovet. Från det att klänningen var klar hade Elin på sig den hela tiden, till och med i bilen på väg hem (och kanske har hon den fortfarande på sig, vad vet man?).




tisdag 24 mars 2015

En Ramona



En kofttrend jag hakat på är att sticka en Ramona. Jag är dock sist av alla att sticka den eftersom mitt motstånd mot att sticka något många andra stickat gjorde att det tog lång tid för mig att inse hur fin den är. Jag är så fånig ibland. Nu när motståndet är borta har jag stickat en till (kommer på bild när den fått knappar) och planerade att sticka en tredje innan jag talade förstånd med mig själv. Lite variation kan ju trots allt vara trevligt.

Hur som helst, en mycket trevlig kofta både att sticka och att använda. Jag stickade min i kashmirtweed från Magasin Duett, samma kvalité som jag använde i den gröna koftan. Jag använde stickor 5mm och 4,5mm till kanter. Jag använder numera uteslutande mina hiyahiyastickor, de är helt fantastiska! Jag önskar bara att jag hade dubbelt så många, så att jag aldrig saknade stickor när de är upptagna i andra projekt.



söndag 15 mars 2015

Den snabbaste koftan i mitt liv



Innan jag blev vän med en stickmaskin så tyckte jag att flerfärgsstickning inte var något för mig. Det tog för lång tid att sticka och blev alltid knöligt. Någon enstaka vante eller socka kunde det bli, men aldrig något stort. Nu går jag i en skola med en av de bästa maskinstickarna som lärare, man kan bli entusiastisk för mindre. Med maskin går det lika fort att sticka flerfärgsstickning som enfärgat, och resultatet är fantastiskt jämnt och fint.

I början av terminen hade vi ett maskinstickningsprojekt: alla skulle sticka varsitt plagg. Jag stickade först en kofta till en vän, med isatt ärm, små knapphål och andra fina grejer (den kommer det bilder på när vi har träffats igen), och när den var klar hade jag några dagar kvar innan projektet var slut. Då fick jag idén att testa att sticka en kofta i en enkel modell för att se hur snabbt jag kunde sticka en kofta på maskin. Jag hade hört att min lärare stickar en kofta på tre timmar. Så, jag förberedde genom att lägga in mönstret i datorn (ytmönstret är från boken maskor och medeltid, fast jag har ritat om det en del för att passa i stickmaskin - det var för långa flotteringar i originalmönstret) samt räkna på modellen. Sedan kom dagen då jag skulle börja sticka koftan, jag kom till skolan strax efter nio på morgonen och hade stickat klart alla delar och båda knappkanterna när jag gick hem halv fem. Dagen efter stickade jag halskanten, sydde ihop alla delar och fäste trådar, vilket tar jättelång tid. Jag tror att jag var i skolan nio till tre den dagen, och sedan var koftan klar!

Alltså ca 11 timmar totalt för en kofta om man bortser från planeringstiden innan vilket tar ungefär lika lång tid (rita mönster, göra masktäthetsprov, rita och räkna modell, sticka prover på kanter osv). Jag fick nog repa ett varv totalt i stickningen vilket är rekord och maskinen krånglade inte alls, så jag skulle inte kunna effektivisera särskilt mycket mer (bortsett från fikapauser) och absolut inte till tre timmar! Detta störde mig något alldeles enormt och jag funderade hit och dit på det innan jag till sist frågade min lärare hur sjutton jag skulle kunna sticka en kofta på tre timmar. Det visade sig att det hon menade när hon pratade om detta var en enfärgad tröja, i bara fyra stycken, och utan montering inräknad. Skönt!

Garnet jag använt är ett shetlandsgarn från Jamiessons och knapparna är från min samling. Stickmaskinen är en silver reed med datorkoppling och vet ni vad? Jag har köpt en sådan stickmaskin till mig själv. Hur bra som helst!

För övrigt kallar jag koftan Grå rosen och den kommer att hänga i utställningen på min skolas öppet hus som är nästa helg, här kan ni läsa mer om det.


söndag 8 mars 2015

Dagen till ära - Gudrun!



Ända sedan jag såg mönstret till dessa vantar för första gången har jag velat sticka dem, och nu blev det av! Mönstret är alltså Gudrun av Maria Lärkäng. Så himla fint!

Jag har stickat vantarna på stickor 2,25 mm och med kauni (det rosa) och spelsaugarn (det vita). Det gick åt ca 50 g totalt.

På bilderna är min klasskompis Annica, men vantarna ska en vän till mig få nästa gång vi ses.





onsdag 4 mars 2015

The shirtwaist dress





 Jag har efter att ha ägt boken Gertie's New Book for Better Sewing länge till sist sytt en Shirtwaist dress. Det är mitt favoritmönster av alla i hela boken och jag har hört mycket bra om det.

När jag nu sydde klänningen kortade jag av axelbredden mycket, den är helt enorm! Annars gjorde jag inga ändringar och den sitter väldigt bra. Enda nackdelen är att hela bakdelen av klänningen är i ett stycke, vilket gör att tyget inte faller så snyggt där (det följer liksom rumpans form när jag vill att tyget ska gå ut från kroppen, om ni fattar?). Jag vill ha mer vidd, men i och med att ryggen är smockad vet jag inte riktigt hur jag ska göra detta.

På det hela taget gillar jag mönstret och den färdiga klänningen mycket! Lyckas jag bara lista ut ett smart sätt att lösa baksidan kommer det definitivt att bli fler, trots att det tog mycket längre tid att sy denna än de alla andra klänningar jag sytt.

Just det! Tyget är av bomull av ganska bra kvalité, det har lite snyggare fall än lapptäckestyg men hasar upp på benen ändå (jag är bortskämd med ylle- och lintyg i många andra klänningar). I förrgår var jag på old touch och köpte en underklänning efter tips från Anna, imorgon ska jag testa hur bra det funkar.


onsdag 25 februari 2015

En tröja till min kära

Underst här i förra årets koft- och tröjskörd hittar vi den enda tröjan: en till Johan. Nu har jag bara kvar att visa en tröja från förra året, den tredje uppifrån. Den kommer så småning om!
Efter att jag stickade den första koftan till Johan fick jag mersmak eftersom han använde koftan så mycket. Så vi satte oss ner med penna, papper och en bok med olika stickmönster och ritade upp en bra tröja med raglan och ett enkelt strukturmönster med bara räta och aviga maskor. Jag använde ett mörkbrunt tweedgarn som egentligen var avsett för koftan till densamme, men som det var lite för lite av för det mönstret. Tyvärr är det ungefär det enda jag kommer ihåg, för jag har glömt både hur mycket garn som gick åt och vilka stickor jag använde. Så kan det gå! Johan är nöjd i alla fall.



söndag 22 februari 2015

Fina fina Elsa



 När jag frågade Elsa vad hon önskade sig i födelsedagspresent sade hon att hon jättegärna ville ha en kofta. Pyttsan! sa jag, en kofta tar miljarder av tid att sticka, det kan du inte bara önska dig. Sedan kom jag på att jag numera stickat en kofta var till alla i familjen (mamma, pappa, äldsta systern, näst yngsta systern, Johan) utom just Elsa, och dessutom behövde en stickning som gick ganska automatiskt att sticka. Därför stickade jag en kofta till Elsa, i mönstret Miette. Jag hade inga av Elsas mått när jag stickade koftan utan chansade på att den skulle passa, och trodde att den blivit alldeles för liten (när jag provade den på mig) men den sitter ju helt perfekt! Och Elsa blev jätteglad.

Jag använde stickor 4,5 och 4 mm, alltså en halv storlek mindre än i mönstret och ett ullgarn jag köpte på lidl för väldigt länge sedan.

 Kuriosa: kjolen Elsa har på sig sydde jag för många år sedan av ett ikea-tyg. Här syns den på mig.