När vi kom tillbaka var det som att tiden stannat. Den nyhängda tvätten hade torkat, blekts och dammet föll fortfarande stilla, stilla över hela huset. Brödsmulor låg kvar i köket och tulpanerna hade lagt sig till vila mot verandabordet. För bara en månad sedan packade vi våra saker och återvände till den mätbara tiden. Till den begränsade, utmätta tiden.Och nu var vi här igen. När vi åkte inbillade jag mig att huset skulle stå tomt och obebott medan vi var borta, men har nu insett att tiden har varit där och fyllt alla tomheter. Nu är jag borta igen, men vet att tiden bor i mitt rum och väntar på mig.
Nog är det härligt att ha ställen att återvända till, både sådana som står stilla och sådana som är i rörelse! Du skriver fint!
SvaraRaderaFantastiskt vackra bilder och väldigt vackert skrivet.
SvaraRadera