Redan för över ett år sedan hörde jag att Solkustens Spinnverkstad var till salu. Min första tanke var "Jag vill ha den!", men det släppte jag ganska fort eftersom det kändes som en ganska ouppnåelig önskedröm. Innan detta hade min moster Ingrid ställt sig i kö för att få spinna ullen från sina egna får där. Ägarna till spinneriet hann tyvärr inte spinna den innan de bestämde sig för att sälja, vilket Ingrid fick reda på. Resten skulle man väl kunna säga är historia, men faktum är att min moster och hennes man Fredrik har köpt Solkustens Spinnverkstad och flyttat allt till vår släktgård Vissbole utanför Norrtälje, där de bor.
Jag är otroligt imponerad av Ingrid och Fredrik, för det är ett enormt arbete de lägger ner. De har själva monterat ner alla maskiner till minsta beståndsdel, flyttat allt till Norrtälje, rengjort delarna och ska montera ihop allt. Det finns ingen enkel ikea-bruksanvisning, jag blir helt krullig i huvudet av att tänka på alla kugghjul, muttrar och delar som ska passas ihop.
Jag har varit på Vissbole några gånger i höst och sett monteringen i full gång, och hjälpt till så gott jag förstått med lite rengöring av maskiner samt fotografering. Maskinerna har inte blivit isärplockade på ca 30 år, så det är en hel del ull i kugghjulen, spinnolja och ullfett överallt. Men det blir så himla fint! Stora maskiner i järn och trä med läderband. Här ovan en del av plysen innan rengöring, en gigantisk trävals med järnpiggar som drar isär ullen innan den kardas.
Jag har fotograferat en del koftor och mössor. Här min syster Alva i modellen Maggies kofta.
Tidsplanen just nu är att spinnandet ska komma igång efter jul, så tills vidare sköter katterna jobbet.