Nu är det som allra vackrast här. Grönskan är så grön att jag måste kisa med ögonen innan jag vänjer mig. Helst vill jag vara ute och gräva grönsaksland hela dagarna och när solen gått ner och kylan smyger sig på sitta i kökssoffan med bordet fullt av trädgårdsböcker och planera och dricka té. Just idag öste regnet ner men jag har varit ute och grävt ändå. Längs husets södersida har det en gång löpt en rabatt men eftersom ingen bott i huset på kanske 30 år (?) så var den helt igenvuxen. En tapper pion, en liten rosenbuske och några flox har överlevt och gick att rädda och jag har nu grävt ner två nya rosor och fem pioner. I detta inlägg går det att se rabatten som den såg ut förra sommaren (och jag lovar att visa mer i sommar).
Nog med trädgårdssvammel!
Koftan på bilderna är en Clara, stickad i Solkustens Spinnverkstads garn Jämtland, 2-trådigt. Den ska få följa med Ingrid på mässor så att ni kan känna på den och prova den på, men den är så mjuk och trevlig att ha på sig att jag har svårt att slitas från den. Kanske måste jag sticka en egen. Det gick åt fyra härvor till en medium och jag kan inte nog säga hur trevligt detta garn är, ni borde testa det. Jag använde stickor 4mm till koftan och 3,5mm till knapp- och halskanter.
Klänningen är ytterligare en variant av Hawthorn, men nu har jag ändrat den så mycket att jag inte vet om jag ska kalla den det längre. Denna gång har jag använt grundlivet fast ritat om halsen, skippat kragen och gjort en egen rynkad kjol. Fickorna har jag ritat själv och jag har också lagt till ett knytband i sidsömmen. Jag är extra nöjd med dels ränderna åt andra hållet som finns i kanten på fickorna, kanten på ärmarna och knytbanden och dels att det är mönsterpassning både vid axlarna (syns ej på bilderna) och vid fickorna. En helt perfekt vårklänning sydd i 100% lin. Jag älskar lin och många små knappar, så är det bara.