Pyromanernas afton

Ikväll ska jag dricka... té. Det konstaterades nämligen idag att ett av de säkraste vårtecknen är långa förkylningar. Ha en underbar valborg!

Videkoftan

Nu har jag stickat min andra kofta! Jag har bara stickat en koftmodell förut, en islandströja, ihopmixad av två olika mönster. Förut har jag tyckt att koftor har varit lite för stort, svårt och läskigt för att jag skulle sticka dom, men när jag för ett par veckor sedan fick en stor påse garn av fina vännen B bestämde jag mig att det skulle bli en kofta. Jag plockade fram akvarellfärgerna och målade drömkoftan, som skulle vara en kofta att kunna ha som vårjacka, och sedan stickade jag den. Så himla svårt var det faktiskt inte, så nu kanske jag stickar fler koftor.

Garn: Yarn Over från green mountain spinnery. Ett himla grovt garn av 100% ull, jag fick skavsår på fingret det löpte över. Men slutresultatet är inte alls grovt, och det blir bara mjukare.
Stickor: 4 mm till nederkanten, 6 mm till resten.
Mönster: Mitt helt helt egna med mosstickning som kant och resten slätstickning.

Jag är supernöjd med min kofta, nu kan jag vara en videkisse i den hela våren.

Nyspunnet

100 gram BFL, s-tvinnat. Den första biten spann jag på slända, resten på min spinnrock. Jag vet inte precis hur många meter det är eftersom jag började sticka av det innan jag hade räknat...

85 gram och 300 meter babyalpacka, z-tvinnat, spunnit på min spinnrock. Ja, okej, jag är både frälst och beroende av alpacka. Som tur är ser jag inga nackdelar med mitt beroende, förutom att det är en aning kostsamt. Fast det gör ju bara att jag har mindre pengar att slösa på onödiga saker.

Dagens krokus är till alla fina människor som kommenterar här, det är en fantastisk egokick att läsa alla kommentarer!

...och vinnaren är:

Jag skrev ner allas namn på små, små lappar. Nittionio små lotter blev det, som jag blandade ihop i en stor skål, och drog en vinnare!
Grattis, Fröken C! Maila mig, så berättar jag vilka sländor du har att välja mellan!

Söndag i sängen

Idag är skruttdagen då jag inte orkar sticka utan somnar i soffan och drömmer konstiga, feberförvrängda drömmar och vaknar och tror att det är januari. Idag är dagen jag helst av allt vill vara en videkisse i vårsolen, fast det egentligen är grått ute och väldigt många moln över precis precis hela himlen.

Jag låter kommentarerna till utlottningen formligen strömma in hela resten av dagen, sätter stopp vid tolvslaget och drar en vinnare imorgon. Dessutom ser jag med förvåning på räknaren, som nu visar på mer än dubbelt så många besökare som för en vecka sedan. Den kanske har gått sönder.

Helglivet

Idag är dagen studsmattan monterats upp, den sista snön smält bort och maten ätits ute. Glass, bara ben, påskliljor och solglasögon.

Här ovanför är ungefär 100 gram nyspunnen BFL. Entrådigt, s-tvinnat, spunnet på min spinnrock. BFL är en av mina absoluta favoritfibrer: den har långa fibrer, är väldigt glansig och himla mjuk. Dessutom är den mycket billigare än t.ex. merinoull, som jag upplever är ungefär lika mjuk. Så snart den har torkat tänker jag börja sticka ett nytt projekt av den, som så småningom kommer att visas här, men tills vidare är hemligstämplat.

Dagens slända blev helt klar igår, den väger strax under 40 gram och är helt i björk: masurbjörk som tyngd och vanlig björk som ten. Till på köpet är den helt olimmad, delarna passar precis in i varandra utan att glida isär. Den är linoljad som alla mina andra sländor, jag tycker inte att något annat behövs när träet är så vackert i sig. Jag får alltid en känsla av att det är något som man försöker att dölja när man betsar eller målar på rent trä.

Tredje gången gillt

Mönster: Mitt eget mönster Elin.
Stickor: Ett gammalt krokigt set strumpstickor, 2,5 mm.
Virknål: 2,5 mm.
Annat: Sex stycken pärlemorknappar, modell mindre från loppis.
Garn: Silkbloom fino.

Mitt tredje par Elin, denna gång i ett helt underbart garn av silke och merino. Garnet slinker mellan fingrarna och stickar nästan sig själv. Dessutom älskar jag färgen. Jag ville helt enkelt testa att sticka mitt eget mönster i ett av garnerna jag rekommenderat för mönstret, och inte bara i handspunnet. Jag är nöjd.

Sanningen om Viffla

Jag har fått en award! Tack så hemskt mycket, Bokstickan!

Nu ska jag alltså först skriva sju sanningar om mig själv, och sedan skicka vidare awarden till sju bloggare. Jag börjar med sanningarna:

1. Jag har idag varit myndig i precis 121 dagar, och har 50 dagar kvar tills jag tar studenten. Jag går estetiska programmet, inriktning bild och formgivning, på Sveriges äldsta gymnasium. Och jag är yngst i klassen.

2. Jag har tre helsystrar, en helmamma, en helpappa, helpappans flickvän, fyra mostrar, två morbröder, tre fastrar, sexton kusiner och en katt som jag älskar väldigt mycket.

3. Jag lyssnar på musik ungefär 80% av min vakna tid, och snöar ofta in på en låt i taget som jag lyssnar på repeat i ungefär en vecka. Sen byter jag låt, ungefär när min familj har blivit galna. Just nu befinner jag mig mitt mellan två låtar: den här och den här.

4. Jag spelar cello, gitarr och piano och sjunger supermycket. Cello är dock det enda instrument jag tar lektioner i. Om ett par veckor ska jag spela på en lunchkonsert, då ska jag spela de två låtarna jag är insnöad på tillsammans med några vänner, och denna låt på piano, ackompanjerad av mig själv.

5. När jag blir stor vill jag bli glasblåsare. Eller textilformgivare. Eller keramiker. Eller designer. Eller konstnär av något slag. Framför allt vill jag bli lycklig. Eller nej! Jag vill fortsätta vara lycklig.

6. Jag har ofta fått höra att min dialekt låter speciell, och många har undrat var i Sverige man kan hitta den. Jag kan säga att om du har en pappa från norrland, en mamma från stockholm, är uppvuxen i arvika och sedan du var sju år bor i västmanland, så kanske din dialekt är lik min. Men bara kanske.

7. Jag lärde mig att spinna av min mormor när jag var sex år, och att sticka av min mamma när jag var sju år. För ett år sedan tog jag upp det på riktigt igen, och nu gör jag det hela tiden.

Det var allt! Jag tänker skicka vidare awarden till två bloggare, med extra mycket kärlek:

Fale Artut, som är en underbar ulldam i jämtland, just nu i sällskap en hord av fantastiskt söta lamm.
VirkStina, som har bloggen som blev min definition av en bra blogg: vackra bilder, inspirerande projekt och fina texter.

För övrigt kommer det inga koftbilder idag, eftersom både jag och min fotograf är sjuka. Det blir en annan dag, helt enkelt.

Den blå färgen

Suddgummidoftande scillor och underbart mjukt garn i precis den rätta blåa färgen. Detta blir ett till par Elin. Imorgon tänker jag visa upp en kofta jag har stickat men inte hunnit fotografera än.
Dagens blommor är till mig för att jag hade projektredovisning idag och nu är helt klar med projektarbetet. Det känns hemskt bra faktiskt. Nu kan jag dessutom börja använda sjalen jag designat.
Idag blev jag otroligt förvånad. När jag cyklade hem ösregnade det, och jag hade glömt bort att det kunde regna. Tänk att det var så himla länge sedan det regnade sist, och att jag blir så förvånad. Jag menar, det är ju inte direkt första gången det regnar. Inte heller första gången jag upplever regn. När jag kom hem var jag blöt som en fisk. Nu har jag druckit varmt té och torkat upp och allt känns en smula bättre.

Härvträn

Två härvträn till två väldigt fina personer. Ett i alm och ett i ek. Himla fina, hållbara träslag båda två. Förra gången jag gjorde ett härvträ blev det alldeles för tungt, men nu känns modellen bättre. Man kan plocka isär dom, pluggarna passar perfekt. Härvträn använder man alltså när man spunnit och ska nysta upp garnet till en härva. En annan gång kan jag visa ett härvträ med garn på.

Måndag i solen

Gårdagen spenderades i solen hos vännen E. Vi kardade, drack té, pluggade lite och kardade ännu mer. Jag kardade ett vitt moln och E ett svartbrunt.
Sedan tovade vi. E tovade en fantastiskt fin parasollhatt som också kan användas som paraply om det regnar eller haglar, vilket det också gjorde igår. Jag tovade cykelsadelvärmare.
Idag är en solig men förkyld måndag. Det jag tovade hade torkat klart, så jag plockade fram broderigarnerna jag längtat efter att använda och supertunna virknålar från spetsvirkande förfäder. Sedan satte jag mig i solen och lyssnade på musik och broderade. Till sist sydde jag fast ett band av halvlinne och drog ett resårband genom en kanal längst ner. Och vips!
Nu är jag redo att susa genom staden på min knallblåa cykel. Är det vår eller är det vår?
För övrigt tycker jag att ni ska kolla in detta. Min egen fantastiska lillasyster i huvudrollen när kulturskolan i Västerås sätter upp Grease. Bor ni i Västerås med omnejd tycker jag att ni ska se föreställningen - den är fantastisk. Jag såg den i lördags och ska se den på fredag igen. Jag är säker på att ingen kommer att ångra sig.

Utlottning!

Precis nu visar min räknare på tvåtusen enskilda besökare. Det känns helt knasigt eftersom det bara var lite mer än tre veckor sedan jag installerade räknaren. Detta tänker jag fira med en utlottning!

*trumvirvel*

Du har nu chansen att vinna en av mina handsvarvade sländor med tillhörande ull att provspinna med! Det finns några olika sländor att välja mellan, både topp- och bottentyngda, i några olika träslag och med olika tyngd. Den medföljande ullen är t.ex. babyalpacka, finull och gotlandsull.
Reglerna för utlottningen är följande: En lott för en kommentar, två om du skriver om utlottningen på din blogg och länkar hit. Dessutom vill jag gärna veta varför du läser min blogg.

Dragningen sker söndagen den 25e, om en vecka. Jag skickar iväg paketet strax efteråt, ungefär när jag har kardat klart ullen...

Favoritsjalen

För lite mer än ett år sedan började jag sticka mycket, efter att ha stickat smågrejer till och från sedan jag lärde mig att sticka. En av de första saker jag stickade då är denna sjal, en Flower Petal Shawl. Garnet spann jag av corriedale, på min ashford traditional, det är tvåtrådigt s-tvinnat och förmodligen det tunnaste jag någonsin spunnit. Sjalmönstret är väldigt lätt att följa och sjalen passar himla bra att linda runt halsen. Tyvärr kommer jag inte alls ihåg vad jag använde för stickor.

Vår!

Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är vår nu. När jag vaknar tidigt av fågelsång, när det är ljust på kvällen och tidigt på morgonen, när till och med påskliljorna har slagit ut, då är det dags att erkänna att min efterlängtade vår faktiskt är här, hur knasigt det än känns.

Just nu håller jag på med ett stort projekt, jag fick nämligen en massa underbart garn av fina Barbara. Jag älskar hur ytan blir, den ville väldigt gärna bli en kofta, så snart som möjligt.