Något nytt

Detta blir sista inlägget här - för nu flyttar jag till hemsidan Clara Linnéa. Denna blogg ligger kvar som ett arkiv.

En tröja till Johan

 Nu har jag varit frånvarande allt för länge. Igen. Mycket saker har hänt: jag har gjort mitt stora projektarbete, jag har gått ut HV skola och varit i Danmark och firat en moster. Jag ska snart visa er projektarbetet, men först ut är en tröja jag stickat till Johan. Johan är inte bara en fantastisk person utan är också den jag vet som det är roligast att sticka till eftersom att han är så bra på att använda och uppskatta det jag gör. Synd bara att det tog över fyra år för mig att upptäcka det.

 Mönster: Albion av Michele Wang, från senaste Brooklyn Tweed men. Jag har tidigare stickat två koftor från BT, Ranger och Little Wave och varit väldigt nöjd med mönstren som har varit fiffigt, sömlöst konstruerade och väldigt pedagogiska. Därmed hade jag höga förväntningar på detta mönster som tyvärr inte riktigt stämde med verkligheten. Mönstret är pedagogiskt men vissa grejer hade kunnat lösas enklare.

Garn: fantastiska storfavoriten supersoft från Magasin Duett. Jag köpte detta garn för ungefär ett år sedan för att sticka en kofta till mig själv och hade därför lite panik och trodde ett tag att garnet skulle ta slut. Det gjorde det inte: mer än ett nystan blev över. Jag har haft dubbelt garn och stickor 4mm till det mesta och 3,5 till kanterna.

Koftan Clara och en nysydd klänning

Nu är det som allra vackrast här. Grönskan är så grön att jag måste kisa med ögonen innan jag vänjer mig. Helst vill jag vara ute och gräva grönsaksland hela dagarna och när solen gått ner och kylan smyger sig på sitta i kökssoffan med bordet fullt av trädgårdsböcker och planera och dricka té. Just idag öste regnet ner men jag har varit ute och grävt ändå. Längs husets södersida har det en gång löpt en rabatt men eftersom ingen bott i huset på kanske 30 år (?) så var den helt igenvuxen. En tapper pion, en liten rosenbuske och några flox har överlevt och gick att rädda och jag har nu grävt ner två nya rosor och fem pioner. I detta inlägg går det att se rabatten som den såg ut förra sommaren (och jag lovar att visa mer i sommar).

Nog med trädgårdssvammel!

Koftan på bilderna är en Clara, stickad i Solkustens Spinnverkstads garn Jämtland, 2-trådigt. Den ska få följa med Ingrid på mässor så att ni kan känna på den och prova den på, men den är så mjuk och trevlig att ha på sig att jag har svårt att slitas från den. Kanske måste jag sticka en egen. Det gick åt fyra härvor till en medium och jag kan inte nog säga hur trevligt detta garn är, ni borde testa det. Jag använde stickor 4mm till koftan och 3,5mm till knapp- och halskanter.

Klänningen är ytterligare en variant av Hawthorn, men nu har jag ändrat den så mycket att jag inte vet om jag ska kalla den det längre. Denna gång har jag använt grundlivet fast ritat om halsen, skippat kragen och gjort en egen rynkad kjol. Fickorna har jag ritat själv och jag har också lagt till ett knytband i sidsömmen. Jag är extra nöjd med dels ränderna åt andra hållet som finns i kanten på fickorna, kanten på ärmarna och knytbanden och dels att det är mönsterpassning både vid axlarna (syns ej på bilderna) och vid fickorna. En helt perfekt vårklänning sydd i 100% lin. Jag älskar lin och många små knappar, så är det bara.

 

En hög med kuddar.

Jag var på resa till Göteborg för två veckor sedan och hälsade på fantastiska vänner och åkte på roadtrip och köpte tyg att sy soffkuddar av. I helgen som var hade jag några andra vänner på besök och sydde då kuddarna. Maria har skrivit fint och fotograferat om helgen.

Själva kuddfodralen är enkla, måttsydda efter diverse kuddar jag hade sen tidigare med knappslå och pärlemorknappar på baksidan. Enkelt men ändå fint och jag tycker att de passar så bra in i köket.

Nysytt!

 En till klänning har sett dagens ljus: en v-ringad småblommig bomullsklänning. Mönstret är Vogue 8789, det har jag använt en gång tidigare. Jag lade till fickor förstås, men annars finns inte mycket mer att säga om denna klänning.

April in Paris

"Bäddjacka eller bäddkofta är en långärmad och midjekort kofta, som bärs av damer för att inte frysa när man läser i sängen. Bäddjackan har långa tampar fram att vira omlott om bålen. Den är gjord av bekväma värmande material som matelassé eller ylle. Den lanserades på 1830-talet, populär fram till 1950-talet."

Detta är alltså wikipedias definition av bäddjacka. Och faktum är att jag gillar att sticka och läsa i sängen, men ofta fryser om armarna eftersom vårt sovrum är oisolerat. Detta är en mycket bra lösning på det lilla problemet.

Mönster: April in Paris av Maja Karlsson. Mönstret finns i senaste numret av avmaskat. Jag fixade och trixade lite med mönstret så att det skulle passa mitt sätt att sticka, och här är ändringarna jag gjorde: jag lade upp med tubuppläggning och stickade ärmarna runt, slapp därmed aviga varv och sömmar. I ryggen gjorde jag en avmaskning med tre stickor istället för att maska av och sy ihop. Och så gjorde jag ärmarna en bit längre än de skulle vara.

Jag använde stickor 3,5 och 2,25 mm och garnet är underbart handfärgat angorett från Tant Kofta. Det gick åt strax över 150 gram.

 Bilderna är tagna på valborg, det var väldigt blåsigt som synes så vi skjöt upp eldandet till första maj.

Och till sist: den obligatoriska kattbilden.

Koftan Mary

 Här är min senaste kofta - Mary Mead av Andi Satterlund som är lite av en favoritdesigner för mig. Hon har liksom hittat formen på den perfekta klänningskoftan och gör den i många fina varianter. När jag såg mönstret till Mary Mead första gången föll jag direkt, och som tur var hade jag ett garn hemma som matchade perfekt. Garnet är madelinetosh tosh merino light i färgen tart och det gick åt fånigt lite garn, strax över två härvor. Den här röda färgen tycker jag är helt fantastisk - det är otroligt mycket liv i garnet och färgen bara glöder.

Som vanligt när jag stickar efter Andi Satterlunds mönster fick jag gå ner i storlek på stickorna, från 3,75 till 3,25 denna gång, men det kanske blev lite väl tajt (eller så underskattar jag min kroppsstorlek), för koftan sitter en aning tajtare än jag hade önskat. Dock inte så tajt att det gör något. Kanske stickar jag en till.

En riktigt somrig klänning

 Titta! Det är vår här nu! Det är dock inte så varmt att jag går runt barbent för jämnan, men jag frös inte alls i alla fall.

 Här är i alla fall en klänning jag sytt och som helt klart är något av det bästa jag gjort. Jag föll för detta tyg på grund av det fantastiska mönstret, och när jag fick hem det märkte jag att det är väldigt tunt. Alltså inget som passar att sy kragar och grejer av, utan det fick bli en fodrad historia. Jag valde att utgå från Buttericks B5748, alltså samma mönster som jag använde till den blåa klänningen. Och trots att jag inte gjorde några ändringar alls i livet så är passformen enormt mycket bättre på denna klänning än på den i ylletyg. Detta beror nog helt på att detta tyg är ganska smidigt och formar sig efter kroppen. Jag gjorde två stora ändringar, den första är att jag satte ihop bakstycket till en del (så slapp jag en söm på mitten) och sydde ihop ytterdelen och foderdelen på ett annat sätt, genom att spara axelsömmarna till sist och sy dem för hand. Den andra ändringen är att jag bytte ut kjolen mot en egen (helt enkelt tre meter tyg jämnt rynkat runt magen) och lade till fickor, för det måste en ju ha. Nästa gång jag syr klänningen ska jag nypa bort lite tyg i urringningen bak, det är lite över vilket kan ses på sista bilden.

 Ps: jag är väldigt mycket i odlartagen, det är så himla roligt att kunna peta i rabatter och gräva land. I tunnan som står mot trappan tänkte jag odla rosenbönor som ska klä in hela förstukvisten om det blir som jag vill.

Sommarklänning till Elin

Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att sy i viskostyg. Ylle har ju fantastiskt fint fall, men nu är det vår och jag vill sy sommarklänningar. Tunt bomullstyg är fint, men jag irriterar mig på att klänningarna hasar upp på benen, jag vill att klänningar ska fladdra och vippa. Därför beställde jag en hög med viskostyg som anlände några dagar före påsk. Det gjorde också hela släkten och jag fick idén att testsy en klänning till kusin Elin, för att känna på hur det är att sy i viskos. Vi tog en av Elins klänningar och ritade av överdelen. Eftersom tyget är tunt och genomskinligt fodrade jag hela klänningen med samma tyg som i resten av klänningen på samma sätt som jag lärde mig när jag sydde den blåa ylleklänningen. Midjan gjorde jag stor och rynkade in med resår på insidan och kjolen är en hel cirkel. Jag blev väldigt nöjd och jag har aldrig sett någon hoppa, snurra, svänga och skutta så mycket som Elin gjorde de sista dagarna av lovet. Från det att klänningen var klar hade Elin på sig den hela tiden, till och med i bilen på väg hem (och kanske har hon den fortfarande på sig, vad vet man?).