En liten kofta.

Här är årets första kofta. När jag på nyårsafton räknade efter hur många koftor jag stickat under året tyckte jag att det vore coolt med en till, så jag sprang upp till min moster Ingrid (som har solkustens spinnverkstad) och hämtade några härvor garn och ett mönster till en kofta som behövde teststickas. En kofta som har korta ärmar och kort kropp och stickas på stickor 6 mm. Den borde jag väl hinna sticka under kvällen va? Nej, det gick faktiskt inte, men den blev färdig den tredje januari så det gick ju rätt fort ändå. Och senare kom jag på två koftor jag stickat som jag inte räknat med, så jag gick med plus hur som helst (totalt sexton koftor under 2013, den första stickade jag i maj. Och nej, jag har inte visat alla här än.).

Mönster: Teststickning åt Ingrid, en väldigt trevlig liten kofta. Den är stickad i ett stycke från knappkant till knappkant sådär som den klassiska babykoftan ni vet. Stickor 6 mm som sagt och det gick åt precis tre härvor av solkustens entrådiga som jag lade dubbelt för att det skulle bli extra fluffigt.

Å nu rå?

Just nu har jag faktiskt bara två aktiva projekt. Ett tråkigt och ett roligt. Ett måste och en luststickning.

Den här ovan är en kofta jag stickade på i påskas. Efter mitt eget mönster, med löven i intarsiastickning. Jag har ju stickat ganska många sådana här koftor, så jag borde ju inte behöva tänka så mycket när jag stickar en till, eller hur? Så jag, dum som ett spån, delar av för ärmar samtidigt som jag spelar spel (bra spel!). När jag stickat färdigt kroppen med all intarsiastickning och dessutom fäst alla tusen trådar upptäcker jag det hemska: det är alldeles för få maskor över ryggen och för många över ärmen. Eller, ett helt löv har hamnat på avvägar. ...och koftan hamnade i en påse i ett förråd.
Nu tar jag i alla fall upp detta projekt igen, hur jag löser problemet får ni se när koftan är klar.

Här under är stickningen jag stickar på när jag inte pallar sticka på den ovan. Gul är ju min favoritfärg och garnet är underbart mjukt BFL/silke som jag spann på jullovet. Det ska bli en sån här cowl, eller halskrage eller tubsocka för hövvet eller vad man nu ska kalla det. Jag stickar lite löst baserat på olika mönster, men den hära grejen jag stickar kommer i alla fall att matcha dessa (de gula alltså).

Siri min gamla vän.

Tröttnar jag aldrig på att göra samma sak om och om igen? Nej, tyvärr verkar det inte så.

Nu har jag i alla fall stickat ytterligare en Siri, till mig själv denna gång. Grön, precis som min första variant av koftan. Jag har faktiskt följt mönstret bortsett från att jag gjort koftan lite kortare.

Garnet är det underbara supersoft från Magasin Duett, jag var först lite tveksam till om det skulle göra sig bra till mönstret men jag är väldigt nöjd!

Kokosknappar och perfekta band.

Små detaljer som gör skillnad

En förkyld dag i veckan som gick fick jag ett väldigt fint paket.

Inlindat i ljusblått silkespapper låg en hel hög med fina vintageband från Seahorse Haberdashery. De ska användas som knappband till mina koftor.

Och, schazam! För första gången någonsin var det roligt att sy i band. Jag har alltså fått en till last, hemska tanke! Jag anar nämligen att dessa band inte blir de sista.

Här är koftan Clara som har fått små diskreta band. Jag sydde knapphålen på maskin först. Observera att banden faktiskt sitter på insidan av knappkanten, de är bara uppvikta för att synas.

Koftan i mjukt jakgarn fick också band. Det var välbehövt, för den knappkanten var ganska så sladdrig. Men inte nu!

Enda problemet med detta är att jag som redan tycker att det är svårt att välja knappar nu också ska vela över vilka band jag ska använda. Det är ett hårt liv jag lever.

Jag är hemma nu.

Sist ut för år tjugohundratretton!

...är en liten kofta av det mörka, tvåtrådiga, underbara garnet från solkustens spinnverkstad.

Jag har hittat på mönstret själv och är rätt nöjd...

 ...även om det är himla kallt ute! Jag hade faktiskt gett upp om vintern, tyckte att det skulle bli vår.

 Under förra årets sista kofta är det nya årets första klänning!

Sydd i precis samma tyg som jag förut sydde en kjol i. Den krympte i tvätten och blev en present till en god vän, och jag kunde sy en klänning. Denna gång tvättade jag tyget först...

Denna klänning är faktiskt också en variant på Hawthorn, fast denna gång helt utan krage, med annan halsringning och helcirkelkjol.

...och det värsta: trettio knappar! Tur att jag inte räknade innan jag hade sytt knapphålen.

En kofta och en klänning och en katt och ett hem.

 

Hem: Mitt eget! Jag, Johan, Hassel och Smilla flyttade in för precis en vecka sedan och är väldigt nöjda. Spinnrocken som har bott hos mamma ett tag har flyttat hem, äntligen!

Katt: Lusig hittekatt vid namn Smilla. Säger knorp och apporterar godispapper. Antagligen besläktad med lilla My.

 Kofta: Pretty (me) av  Nadia Crétin-Léchenne. En kofta som är väldigt fin, men jag är inte helt nöjd med passformen och konstruktionen. Framför allt handlar det om ärmarna, som är ganska tajta men ändå bylsar sig runt ärmhålet. Konstrutionen med några maskor som fortsätter upp från axeln till halsen ser fin ut, men det blir en knöl vid toppen av axeln trots mycket blockning. Synd men sant!
Jag har stickat koftan i jakgarn från stäket, helt otroligt mjukt! Jag höll garnet dubbelt och använde stickor 3,5 mm.

Klänning: En med Hawthorn som utgångspunkt. Denna gång har jag lagt till fickor samt ritat om både halsringningen och kragen.