Dagen efter

Gårdagen började som en himla fin dag, med röstning och sedan svampplockning. Jag var stolt och glad över att ha röstat rätt, full av hopp. På kvällen gick jag och J ut och åt, för att fira att vi röstat för första gången. När vi kom hem var det valvaka och resultat jag aldrig någonsin hade väntat mig. Jag skäms verkligen för landet jag bor i, för att ett främlingsfientligt parti har tagit sig in i riksdagen.

Idag är en dag i gråskala. Det är för mig ofattbart, och jag känner mig så maktlös. Och ändå känns det inte som att jag har förstått innebörden helt än.
Garn: Estniskt, från Marias Garn.
Mönster: Laminaria, den stora.
Stickor: 4 mm rundsticka.
Modell: fina S.

Tack!

Tack för alla fina kommentarer och lyckönskingar! Min student var helt underbar, min klass var glad och vi blåste såpbubblor från flaket. Stipendiet jag fick gavs till de fem i klassen med högst snittbetyg, jag blev väldigt förvånad att jag fick det. Och vet ni? Jag har fått stickor, ull och garn i studentpresent av de bästa av vänner, en gitarr av min kära familj och ett makroobjektiv av en annan del av min kära familj. Lycka är den känsla som allt som oftast svävar runt mig, och för tillfället så har jag följande för mig:
Jag fotograferar löv med mitt makroobjektiv.
Jag latar mig i hängmattan.
Jag busar med min kusin.
Jag besöker danska gods.
Jag fotograferar småkryp.
Jag hänger upp fyrklövrar på klädsträck och kallar det konst.
Jag umgås med min tama nyckelpiga.
Jag ritar robotar med min kusin.
Jag hittar en bärfis och en blodhassel och tycker att de passar bra ihop.
Jag leker med lillasyster A.
Jag åker färja och har vinden i håret.
Samt tar kort på min lillasyster när hon tar livsfarliga skutt.

Dessutom har jag sakta börjat sticka igen.

Livstecken

Just nu varken stickar, virkar eller spinner jag. Däremot har jag en himla massa annat för mig. Till exempel så umgås jag med min kamera Gerard dygnet runt, vilket resulterar i hemskt mycket bilder. Nu ska ni få se vad en Viffla har för sig när hon inte stickar.
Hon hittar en sagolik klänning hos en fin vän.
Hon umgås med underbara E minst sju dagar i veckan.
Hon äter glass och jordgubbar...
...och hittar abnormt mycket fyr- och femklövrar. Kan någon hitta den enda treklövern i buketten?
Hon slänger sig på ängar och klättrar i träd.
Hon filosoferar med de bästa av vänner i solnedgången.
Hon matchar blått med blått.
Hon fotograferar mjölk.
Hon spelar jättemycket gitarr, och sjunger till.
Hon ser solen genom löven.
Samt blåser på utblommade maskrosor.

Precis så är det. Och det var väldigt länge sedan jag var så lycklig som jag är nu.

Jag återkommer efter studenten!

Åh, ljuvliga maj. Åh, ljuvliga, upptagna tid.

1. Talgoxe övergödd av ostbitar. Till sist fick den en superstor ostbit. Den kunde knappt lyfta.
2. Akleja, fotograferad underifrån. Resultat: gräsklipp i håret.
3. Skelört i motljus. Jag gillar skelörtens ludenhet, stjälkarna är precis som ett par bleka, orakade ben på grönbete.
4. Birumpa. För tillfället med tillhörande maskros.
5. Syrén. Den har precis slagit ut, och nu andas jag syrendoft.

Det är såhär att jag tar studenten om två veckor och två dagar, och det fyller upp min tillvaro ganska fullständigt. Eller, fullständigt fullständigt. När jag kommer hem är jag så trött att jag somnar fort, med en bok i knät. Fast ibland hinner jag fotografera lite (min kamera heter för övrigt Gerard och är min nya livskamrat) eller gå på bio med fina E. Ibland bakar vi paj också. Men, kontakten med internet kommer antagligen att vara lidande fram tills 11 juni, och jag tänker inte säga förlåt. Jag är nämligen också en vanlig människa, försöker jag inbilla mig.

Hemskt många kramar
V

Gladdagen

Igår slog plommonträdets blommor ut. Jag och mor satt ute på trappen tio på kvällen och lyssnade på hur det susade i björklöven. Det var ljumt i luften och helt magiskt.
Idag var jag i Uppsala med A och L. Vi besökte yll och tyll, åt god mat och satt i skuggan under ett träd och stickade. Helt underbart faktiskt.

Nu funderar jag över vad man ska sticka på sommaren. Det känns en aning... svettigt, om inte annat, att sticka vantar, mössor och sjalar i hettan. Har någon bra förslag på sommarstickningar?

Stilla

När vi kom tillbaka var det som att tiden stannat. Den nyhängda tvätten hade torkat, blekts och dammet föll fortfarande stilla, stilla över hela huset. Brödsmulor låg kvar i köket och tulpanerna hade lagt sig till vila mot verandabordet. För bara en månad sedan packade vi våra saker och återvände till den mätbara tiden. Till den begränsade, utmätta tiden.

Och nu var vi här igen. När vi åkte inbillade jag mig att huset skulle stå tomt och obebott medan vi var borta, men har nu insett att tiden har varit där och fyllt alla tomheter. Nu är jag borta igen, men vet att tiden bor i mitt rum och väntar på mig.

Talgox-vår

Hemma hos mig är det vår när talgoxarna kommer och pickar på fönsterrutorna och vill ha ost. Dom är himla kinkiga faktiskt, jag har fått tjuvnyp när jag har bjudit på bröd. Det duger minsann inte.

-Den som vill ha ost räcker upp en hand! Vinge!

-Wohooo! Kolla störtdykningen!

-Flytta på dig, det är min ost!

Och till sist en supereffektiv inbromsning.

Yes. Det var allt för idag.

Kom närmare!

Kom och se på syrenknopparna! Det går redan att se att den tänker blomma. Är inte det fantastiskt?Se på pingstliljan, med sina sidenmjuka vita och tegelröda, lena kronblad. Ju närmre man går, desto vackrare. Tycker jag i alla fall.
Kryp ner på knä och se på maskrosens krulliga ståndare. Det måste vara en stor formgivare bakom maskrosen. Jag älskar maskrosor, men bara på nära håll.
Glöm inte bort hasseln! Här gäller det att gå riktigt nära, blommorna är bara någon millimeter stora, och blommar precis precis nu.
Se på tussilagons runda form, med exakta sexkanter i mitten. Det ser ut som en bikupa.

Vår!

Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är vår nu. När jag vaknar tidigt av fågelsång, när det är ljust på kvällen och tidigt på morgonen, när till och med påskliljorna har slagit ut, då är det dags att erkänna att min efterlängtade vår faktiskt är här, hur knasigt det än känns.

Just nu håller jag på med ett stort projekt, jag fick nämligen en massa underbart garn av fina Barbara. Jag älskar hur ytan blir, den ville väldigt gärna bli en kofta, så snart som möjligt.