Detta ska så snart det har torkat svarvas till fyra sländor, i päronträ, alm och björk. Jag tänkte göra en bottentyngd, en stödd och två topptyngda, med lite olika vikt. Och senare denna månad sänder jag en stor ullbeställning till spinspiration...
Idag blev den första härvan med värmlandsull klar. Det är ungefär 100 gram och 200 meter, spunnit tvåtrådigt och tvättat efter spinning och uppnystning på mitt hemslöjdande härvträ i alm, som är så stort och tungt att det känns som att stå med en hantel av mindre modell när man nystar upp garnet. Eller så är det jag som är otränad.
En dag i december fick jag ett stort paket i brevlådan, fyllt av fantastisk ull från Fale Artuts värmlandsfår. Fram tills nu har jag vaktat som en mårra över ullen och visat den för alla som har hälsat på, men idag har jag börjat karda och spinna av den. Ullen är jämn, glansig och nästan helt fri från dubbelklipp och skräp. Den är mjuk och lätt att spinna med, och mina vintertorra händer blir väldigt mjuka. Jag väntar nämligen med att tvätta den tills efter det att spinnandet är klart, jag tycker om att ha ullfett kvar när jag spinner. Detta ska bli tvåtrådigt, och för ovanlighetens skull har jag ingen aning om vad jag ska använda garnet till. Jag antar att det kommer med tiden. Jag tycker för övrigt att det är roligt att se hur stor skillnad i färg det är på ullen och det färdigspunna garnet: ullen på spolen här nedanför är samma ull som på bilden precis ovanför, som jag trodde var brun. Nu ser den mer grå ut, och det beror inte bara på ljuset vid fotografering. Förmodligen får den också en helt annan färg efter tvätt, när ullfettet är borta. Fortsättning följer...
Varför går det man måste göra så mycket långsammare är det man vill göra? Till exempel provlappar, det gör jag bara när jag absolut måste. Som nu till exempel.
Liten mössa till en liten kusin. Vi har här en liten fröken som helst bara har rosa klänningar och glittriga skor. Som bestämmer själv och klipper sitt hår fast hon inte får. Som dansar knasigt och säger tokiga och kloka saker. Som bor alldeles för långt bort och som jag saknar alldeles för mycket.
Gröna knäsockor i mönstret Kalajoki. Jag har dock gjort en del ändringar i det. Sockorna är stickade från tån, med stickor 2 mm (underbara knitpro), och 50 maskor. Jag gjorde ökningar för vaden, ca två maskor extra var 8:e varv, och stickade en mycket längre variant. Det gick åt tre nystan, alltså 150 gram. Jag tycker hemskt mycket om mönstret. Garnet har underbara färger, men även en viss tendens att noppa sig alldeles för fort. På det hela taget är jag väldigt nöjd med sockorna.
Nystickade Kalajoki passar fint i snön.
