Presenter på väg!

Jag har under april till juni haft projektet att sticka sjalar till fyra fina släktingar jag inte träffar så ofta. Dagen efter midsommar maskade jag av sista sjalen och sedan har jag blockat och skrivit brev och till sist skickat iväg paketen. Än är jag inte helt säker på att paketen har kommit fram, men imorgon borde det vara riskfritt att visa mer...

Upprepning (på det bra sättet)

 Garnet till min första pop spots tog slut, så medan jag väntar på mer beställt garn har jag påbörjat en till, nu med stora stickor (5mm) och diverse restgarner, allt 100% ull.

 En del av det är ganska strävt eftersom det inte är tvättat än, vilket har gett stickskada på vänster pekfinger eftersom jag har stickat största delen av lördagen och söndagen.

 Lösningen är att virka några mormorsrutor mellan varven. Här är korgen som äter mormorsrutor och katterna som äter garn. Nu har jag satt som mål att virka minst en fyrkant om dagen tills filten är klar, och eftersom jag skriver det här måste det vara sant!

En ruta = klar för idag!

Förresten kan man köpa bokkudden från förra inlägget här.

Mina bästa stickhjälpmedel

 Här är min lilla stickpåse. I den får det bara plats med ett ganska litet projekt, till exempel en sjalstickning eller som nu, början av en kofta. När den blir för stor flyttas den till en större påse. Stickpåsen är köpt härifrån och den är väldigt praktisk med två fickor i.

 I den lite större stickpåsen finns plats för mer. Där är alltid necessären och stickfodralet nerpetade. Påsen fick jag i studentpresent av mitt stickgäng och det är duktiga Barbara som har sytt den.

 Necessären och stickfodralet har jag själv sytt. Jag trodde att jag var oerhört fiffig som satte en karbinhake på necessären, men den jag jag aldrig använt.

 Stickfodralet med stickor i. Jag tycker om att ha precis ett fack för alla stickor jag har, för då vet jag hur många stickningar som är igång bara genom att räkna de tomma facken. I änden är ett fack för kablarna.

 En del av innehållet i necessären: sax, stickmått, måttband, penna och litet block, knappnålar och asken för småjox. Allt är helt oumbärligt.

Stickmarkörerna har jag gjort själv av agater.

I den lilla asken finns också små magnetbokmärken, de är väldigt bra att ha när man stickar efter mönster och vill ha koll. Så behöver man inte skriva i mönstret.

Bokkudden! Oerhört fånig, tänkte jag när jag fick den i present av min mamma och syster, men det har jag fått äta upp. Nu har jag haft den ett par år och använder den jättemycket. Den håller upp boken så att man har händerna fria, och när man har kudden i knät så får boken en bra vinkel.

Katterna! Oerhört opraktiska ibland, men väldigt uppmuntrande och sällskapliga.

Pop spots

Jag har börjat sticka den fina sjalen Pop Spots av Juju Vail. Det är ett mönster som bara har blivit finare och finare för varje gång jag sett det, och nu var jag tvungen att sticka det. Garnet är Semilla Fino som jag köpte i fredags när jag var i Stockholm på Litet nystan. Jag har aldrig stickat med det förut, men det är ett trevligt garn som nog räcker till en liten sjal. Mönstret är välskrivet och väldigt lättstickat, och det kan vara så att jag stickar en till, större version när denna är klar.

En liten sommarkofta.

 

 Min första kofta av egenfärgat garn är klar! Jag är väldigt nöjd. Jag hade svårt att tro att en enda härva garn skulle kunna räcka till en hel kofta, men det gjorde det faktiskt. Jag stickade kroppen och knappkanterna först, och sedan en bit i taget på ärmarna så att jag bara kunde avsluta när garnet tog slut. Jag trodde att garnet inte skulle räcka till den ärmlängd jag ville ha, men det räckte precis. Koftan blev färdig för kanske en halvtimme sedan, och som tur är kunde Johan fotografera direkt. Den är varm och mjuk och kommer antagligen att bli en favorit.

Garn: Mitt eget handfärgade som sagt. Det heter angorett och består av 70% merinoull, 25% angora och 5% polyamid och är otroligt fluffigt och alltså väldigt drygt. Jag fick kanske fem meter kvar av de 750 meter som härvan innehöll. Stickor 3,5 mm och 3 mm till halsringning och knappkant.

Mönster: Jag har som synes spanat på Lobelia av Meghan Fernandes, men eftersom det mest var ökningarna jag ville åt så listade jag ut hur man gjorde dom helt själv. Att jag valde att sticka koftan i angorett är för att jag såg att Eddy hade stickat sin fina Lobelia i samma garn, och att det räckte precis.

I övrigt har jag använt tio små knappar av pärlemor från min mormors gömmor (är det pärlemormor då?). Pärlemor kan vara något av det finaste som finns.

Evighetsprojektet

 Jag är egentligen inte så väldigt förtjust i att virka, det tar lite för mycket fokus eftersom jag helst vill läsa eller se på film samtidigt som jag handarbetar. Men mormorsrutor är ju så himla himla fint! Dessutom väldigt praktiskt eftersom man kan göra några då och då och man inte behöver ha med hela projektet. Jag har en fin korg med lock som jag matar med några rutor i taget. Och den slukar restgarner! Jag började virka rutor i augusti förra året och virkade ganska många då, sedan låg projektet nere tills i april då jag virkade några till och började sy ihop rutorna, då var jag uppe i över hundra. Detta är ett projekt som gärna får ta lång tid, annars brukar jag ha svårt att ta upp projekt som jag låter ligga ett tag, men mormorsrutor är svårt att glömma hur man gör.

Till filten har jag använt en rätt liten virknål och olika entrådiga ullgarnsrester i naturfärger, mest från Solkustens Spinnverkstad. Jag tror att det kan bli bra!

Matchande katter. Hejdå!

Katt och garn.

 Idag har jag fotograferat garn åt min moster Ingrid som har Solkustens Spinnverkstad. Hassel var med och lade sig i, lägg märke till marsipantassen i bakgrunden på den andra bilden.

 Detta är verkligen ett fantastiskt garn! Jag har stickat en hel del av det och kan verkligen rekommendera det. Det bästa är att det bara blir finare och finare ju mer man använder det.

 

Ingrid och Fredrik har ställt i ordning en liten gårdsbutik (som ligger väldigt nära huset där jag bor) som öppnar någon gång i sommar, jag kommer att tala om när öppettiderna har satts. Då kan man komma hit och se på spinnmaskiner, klia får, kika in i gårdsbutiken och hälsa på mig!

Springfield cardigan

 

 Min första teststickning är klar, mönstret kommer ut i mitten av juli. Det har varit väldigt roligt att teststicka, det ger väldigt mycket (och jag tror att jag har varit till hjälp också). Mönsterkonstruktören själv heter Annamária Ötvös. Hon har inte gjort så väldigt många mönster än, men mönstret jag har teststickat är verkligen genomarbetat. Kolla in hennes kofta Constant Carving, åh vad fin den är!

Till koftan har jag använt små snuttar av garn från Solkustens Spinnverkstad som min mamma har nystat av direkt från spolarna. Ibland blir det nämligen lite garn över när man hasplar av till jämna 100-gramshärvor, och då står jag och min mamma där redo som både hjälpsamma och lite giriga släktingar och nystar av småsnuttar som vi sedan får använda själva. Mycket praktiskt! Jag har använt entrådigt garn som jag har lagt dubbelt, men de har ju tvåtrådigt garn också. Mamma blev glad.

Blochchock!

 Idag var den stora blockningsdagen, två sjalar och två koftor har blötts och spänts ut.

 Min Acer har varit färdig ett tag och mycket använd och har redan blivit en favorit. Snart är den torr, och sitter antagligen ännu bättre.

 Denna gråa kofta är en teststickning av ett himla fint mönster som jag gillar mycket. Koftan var tänkt till mig själv men medan jag stickade den insåg jag mer och mer att jag nog måste ge den till min mamma. Det är hon som en gång i tiden lärde mig att sticka, och både mönstret och färgen tror jag passar mycket bättre på henne.

Objektivt sett

 Min kära far hittade ett teleobjektiv på loppis som precis passar till min kamera, så de senaste dagarna har jag fotograferat väldigt mycket.

 Pappa har slöjdat så spånen flyger.

 Det bästa är att det också är ett väldigt bra macroobjektiv.

 Gult! Jag älskar gult.

Jag har börjat sticka på en liten kofta, inspirerad av Lobelia som är så himla fin. Jag har inte köpt mönstret eftersom det är bladen som jag gillar mest (och jag har inte lyckats få tag i pappersutgåvan av tidningen), och precis sådana blad finns det i sjalen Laminaria som jag har stickat förut. Det blir en enkel modell med raglan och vriden resår, och garnet är det jag har färgat själv.

Midsommar i efterskott.

 Jag tog båten till Koster på midsommar.

 Där möttes jag av en trut.

 En liten men uppkäftig hund.

 Midsommarkransbygge.

 Stickning.

 Midsommarregn...

...och midsommarsnark.

Jag återkommer!