Kappa och kofta

På min släktgård har det väldigt länge hängt en ganska oansenlig, grå kappa. Jag tror att den är från 50-talet och att min mormor har haft den. Den är skräddarsydd och har ett väldigt fint snitt, men är lite för liten i midjan för mig, lite för lång och har alldeles för breda axlar, så jag har inte kunnat använda den. När vi var på släktgården senast tog jag den med mig hem, och med utgångspunkt i den har jag sytt en kappa till mig. Tyget är blått ylle, knapparna är stora av pärlemor från mormors gömmor. Jag trivs fantastiskt bra i den.

Under har jag en nystickad koftklänning, den är helt underbar att ha när mörkret faller och det blir sådär murrigt och mysigt. Den är stickad efter ett mönster i ett norskt häfte jag hittade i en second-handaffär när jag var där förra sommaren, men väldigt omgjort. Jag har i alla fall använt många nystan drops nepal (ett garn jag tycker väldigt mycket om) och stickor 5.
Nu märker jag plötsligt att sjalen jag lovade att visa inte är med på bilderna. Hoppsan. Den kommer nästa gång!