lördag 13 mars 2010

En värmländsk kärlekssaga


En dag i december fick jag ett stort paket i brevlådan, fyllt av fantastisk ull från Fale Artuts värmlandsfår. Fram tills nu har jag vaktat som en mårra över ullen och visat den för alla som har hälsat på, men idag har jag börjat karda och spinna av den. Ullen är jämn, glansig och nästan helt fri från dubbelklipp och skräp. Den är mjuk och lätt att spinna med, och mina vintertorra händer blir väldigt mjuka. Jag väntar nämligen med att tvätta den tills efter det att spinnandet är klart, jag tycker om att ha ullfett kvar när jag spinner. Detta ska bli tvåtrådigt, och för ovanlighetens skull har jag ingen aning om vad jag ska använda garnet till. Jag antar att det kommer med tiden. Jag tycker för övrigt att det är roligt att se hur stor skillnad i färg det är på ullen och det färdigspunna garnet: ullen på spolen här nedanför är samma ull som på bilden precis ovanför, som jag trodde var brun. Nu ser den mer grå ut, och det beror inte bara på ljuset vid fotografering. Förmodligen får den också en helt annan färg efter tvätt, när ullfettet är borta. Fortsättning följer...

1 kommentar:

  1. Men TÄNK, jag tänkte precis på Dig!
    Osch, så mycket fint Du har gjort! Det är jättekul att se vad Du gör med Ullen från tottarna våra.
    Tack så mycket för titten!
    Återkommer!

    SvaraRadera