På gång

 Just nu är jag i början och mitt i en massa stickningar vilket är väldigt roligt eftersom jag gillar att starta projekt men gör att det inte verkar hända så mycket här på bloggen. Det är ju förstås en illusion! Här över är en kofta med stjärnor på, jag stickar den uppifrån och ner och har just kommit förbi delningen för ärmarna, så nu är det långa varv med mest slätstickning och kommer så vara länge till...

 En liten kofta (eller heter det tröja när den inte har knäppning?) på gång! Provlapp stickad, när uträkningarna för maskantal osv är klara lägger jag upp.

 Årets första julklappsstickning är i gång!

 Islandskoftan har en ärm och oket kvar.

Till dessa två projekt finns bara skisser och tankar, men de är så nära uppläggning att de får vara med. Det översta entrådiga ska bli en barnkofta och det undre tvåtrådiga blir en till, omarbetad Siri.

Sen har jag förstås evighetsprojektet att virka fyrkanter, men det har jag visat förut och inte kommit märkbart längre på, så det får minsann vara.

Omställning.

Jag försöker långsamt ställa om mig från en väldigt lång ledighet till arbete. Från livet på landet till lägenhet mitt i stan. Det är ingenting som går snabbt just nu, men långsamt går det i alla fall.

Men jag har syinspiration! Vilken dag som helst ska jag ta hem min symaskin, då ska vi minsann ha kvalitetstid. Som jag har saknat den hela sommaren!

Nu börjas det igen.

När det kommer till att starta nya stickningar är jag nog ganska sträng mot mig själv, jag vet nämligen allt för väl hur dåligt samvete jag får när jag har för många projekt liggande som inte kommer någon vart. Det dåliga samvetet tar också effektivt död på skapargjädjen.

Därför har jag panikstickat på två projekt som just blivit klara - dels dessa vantar och dels en liten kofta - och nu är ett nytt projekt igång, nämligen Islandskoftan! Den stickas på stickor 5,5 mm och jag har aldrig stickat med så stora stickor förut, det går så himla fort! Jag ska också testa att göra en steek och klippa upp koftan - en stor grej för mig eftersom jag tycker att det är bra att kunna repa upp och återanvända garnet om man blir missnöjd och det går ju inte. Poängen med att göra det i detta ospunna garn är att det knappt går att repa upp som det är, och då kan jag ju lika gärna klippa i det.

En vante eller två

 När jag var i Norrland lade jag upp dessa vantar - när jag ska resa iväg och har packat klart får jag alltid resfeber och springer runt och trycker ner några extra nystan i väskan, trots att det aldrig har hänt att jag haft med mig för lite garn, oavsett resmål eller längd på resan. De här två nystanen passade i alla fall perfekt att sticka ett par kurbitsvantar av, det är nämligen ett mönster jag har velat sticka länge.

Mönster: Karin Kurbits av Johanne Ländin. Ett bra mönster, jag har bara gjort små ändringar i det.

Garn: Det vita är Solkustens entrådiga och det gulgröna är Semilla fino, rester från min lilla pop spots. Stickor 2,25 mm.

Öh nej, det är inte fågelbajs mina nystickade vantar frotterar sig med! Det är fil. Hoppas jag.

En kofta som heter Clara

 Min gråbruna kofta är färdig! Jag har länge tänkt att jag vill ha en mörk baskofta, varm men inte bylsig och med ett flätmönster som inte tar över allt. Denna känns helt perfekt.

 Koftan är stickad nerifrån och upp med istickade ärmar och väldigt lite sömmar: bara under ärmar och överst på axeln. Mönstret är mitt eget som jag håller på att skriva ner. Garnet är Magasin Duetts supersoft i färgen donkey som jag har lagt dubbelt och stickat med stickor 4mm. Jag tror att det gick åt precis åtta nystan.

Jag har funderat mycket på hur jag ska ge mina mönster namn, och som jag skrev förut om Siris kofta så får mina mönster människonamn, och mer specifikt namn efter personen som inspirerade till mönstret. Siri är min moster och Elin (mitt första mönster) är hennes dotter, alltså min kusin. Elin är väldigt prinsessig och de första Elin-handledsvärmarna stickade jag som julklapp till henne. Denna kofta (och så småningom mönstret) får heta Clara - efter mig själv, helt enkelt för att den är så mycket jag (jag heter Clara i förnamn och Linnéa är mitt tilltalsnamn).

Favoriter

 Jag har väldigt lätt för att fastna i saker jag gillar, allt ifrån att jag lyssnar på samma låt eller skiva konstant i en månad till att jag äter sushi varje dag en lång period.

Just nu kan jag inte få nog av garnet supersoft från Magasin Duett. Jag har precis avslutat den gråa koftan, börjat på en till i rött och planerar samtidigt att sticka minst två till i samma garn. Ibland är det ganska skönt att slippa bestämma vilket garn utan bara behöva välja färg, men jag skulle vilja testa fler garnsorter och inte fastna i de jag känner till.

 Ett garn som jag gillar och som är rätt nytt för mig är Semilla Fino.

Hjerte Fine liknar Semilla Fino mycket och är också bra.

 En annan storfavorit är Solkustens entrådiga. Jag har aldrig stickat med ett garn som är så fluffigt och har så fin gloria.

Vilket är ditt favoritgarn och varför? Bertätta!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer om min kofta och mitt mönster!

Just nu syns inte mönstret på Solkustens spinnverkstads hemsida, men det beror på att de håller på att göra om den, till en mycket bättre där man tex kommer att kunna handla från hemsidan. Hur bra som helst! Mönstret har de ju, så om man får behov av att sticka koftan innan hemsidan är klar så kan man beställa mönstret som materialsats på mail eller telefon.

Så småningom kommer jag att först omarbeta mönstret en aning (fast det är så kort tid sedan jag skrev det har jag dels utvecklats mycket och dels stickat några andra koftor och insett att det finns en del i originalmönstret som går att förenkla), och sen översätta mönstret till engelska, och då kommer det att gå att köpa direkt från ravelry. Jag kommer att annonsera om det här!

 

 Beskrivande bild av mitt tillstånd just nu - fast det är inte jag utan min lillasyster på studenten på bilden.

Siris kofta

Efter ett och ett halvt år med datorkrasch, borttappade anteckningsböcker och en himla massa krångel blev till sist mitt första koftmönster färdigt. Typiskt mig att börja med ett ganska krångligt mönster... Nu känns i alla fall all annan mönsterkonstruktion lättare.

Jag bestämde mig för att fortsätta med solkustens tradition att ge mönstren människonamn. Koftan fick heta Siri efter min moster som också stickar och är väldigt inspirerande och som visade mig hur man stickar bladmönstret jag har använt till oket.

Mönstret blev färdigt i julas och började säljas på syfestivalen i våras genom Solkustens spinnverkstad.

Garn: Solkustens tvåtrådiga. Man kan också sticka den i deras entrådiga garn (eller annat garn i samma tjocklek), men mönstret framträder bättre med det tvåtrådiga. Jag använde stickor 3,5 mm.

Alpackor på riktigt.

 Ett annat av äventyren var ett besök på Angermanna Alpacka. De är grannar med faster Annika i Häggdånger. Vi fick en fantastisk rundvandring i hagen med ägaren Catrin - väldigt roligt eftersom jag har hanterat mycket alpackaull men aldrig tidigare sett någon alpacka på nära håll.

 Alpackorna hade fölat för bara några veckor sedan, och fölen var så himla söta!

 De är väldigt uttrycksfulla.

 En av alpackorna var alldeles sällskaplig, och som tur är var min lillasyster Elsa det också.

 Puss!

 Snubbel!

 Det var en fantastisk dag, och jag fick med mig ull hem. Det är extra roligt när jag själv har sett djuren ullen kommer ifrån.