Mössa och halvvantar

 Jag har stickat två nödvändighetsgrejer, starkt inspirerade av befintliga mönster.

 Den första är en enkel mössa, stickad fritt efter mössan Eno i dubbelt angorett, ni vet det där som jag färgade i början av sommaren. Det gick åt prick 50 gram och jag fick testa och lära mig tubular cast on! Vilken grej!

 Det är bara ett problem: mössan sitter lite löst. Trots att jag stickade kanten på stickor 2,25 mm och resten på stickor 3,5 mm.

 Men ja, det funkar som synes ändå.

 I alla fall när man har den lite lagom nerhasad.

 Här kan man tydligt se att kanten är lös.

 Och här.

 I väntan på min "Vantar för alla årstider" stickade jag ett par halvvantar väldigt inspirerade av mönstret Elsa från samma bok. De är stickade på stickor 3,25 mm med restgarn från min Praline-kofta.

 De har blivit väldigt använda.

Såhär glad är jag tex ibland när jag har dem på mig.

Och så här snygg och välmatchad.

 

Tummen upp för det!

Siri är helt ute!

 Japp, nu finns äntligen mönstret till koftan Siri att köpa på ravelry.

 Jag hoppas att ni har överseende med att det har tagit ett tag.

Koftan Siri är stickad i ett stycke helt utan sömmar. Man börjar vid halsen och stickar ner till ärmhålorna ungefär. Sedan delar man av för ärmar och stickar vidare ändå till nederkanten. Sedan stickas ärmarna och till sist plockar man upp maskor för knappkanter och halsringning och stickar dem!

Siri finns i storlekarna S - XL och stickas på stickor 4mm med en masktäthet på 20m och 28v på 10x10 cm. Jag har stickat den i Solkustens spinnverkstads tvåtrådiga garn, det går åt mellan 950 och 1100 meter beroende på vilken storlek man stickar. Det går såklart bra att sticka koftan i annat garn, jag skulle till exempel tro att Magasin Duetts garn supersoft passar bra om man stickar med det dubbelt.

Mönstret är på engelska, köp det här:

Lite extra information för att krångla till saker: eftersom jag gjorde om mönstret så finns det två olika versioner av Siri. Denna är den nyare, det är också den som syns på bilderna. För att inte blanda ihop dessa (som båda finns att köpa hos Solkustens Spinnverkstad) så har jag och Ingrid som har Solkustens Spinnverkstad beslutat att den äldre modellen får byta namn till "Iris kofta". Exakt vad som är skillnaden mellan dessa har jag skrivit om här.

Kjolen och lite till.

Vi samlade ihop syskonskaran för att ta en lite lagom cheesy (ostig?) syskonbild att skriva ut i stort format till vår fader som fyllde 50 år i lördags. Så, här är vi alla samlade. Det blev ganska många bilder, men den här bilden blev det tex inte.

 ...och inte den här heller.

 Och nej tyvärr, inte den där vi alla tittar på katten... heller.

 Men efteråt kunde vi ta bilder på kjolen som allt började med - den som gjorde att jag började sy kläder. Jag hade köpt ett fint tyg och sydde en väldigt enkel kjol, av enbart raka bitar. Jag blev så nöjd med den att det helt enkelt behövde bli fler kläder.

Avslutningsvis en bild på familjens sura katt, som spankulerade rakt förbi oss och demonstrativt satte sig med ryggen emot oss.

En liten en.

Denna kofta är ganska nära perfekt, vilket är lustigt eftersom jag föredrar knäppning på koftor. Eller egentligen på det mesta jag har på mig utom trosor och strumpbyxor. Knäppkängor, klänningar med en massa knappar och koftor. Men inte här! Och ändå känns det så bra. Här har vi alltså en liten kofta som går att ha över både kjol och klänning. Jag har en krypande känsla av att ni kommer att se mer stickat i detta format i framtiden.

Mönster: Helt eget, jag stickade den samtidigt som jag hade en liten kurs i hur man stickar en kofta efter egna mått för min stickgrupp, som för övrigt är en helt underbar samling människor. Koftan är alltså stickad efter mina egna mått och strukturmönstret är avbruten mosstickning, som man tex kan se i detta sockmönster.

Garn: Magasin duett supersoft i färgerna donkey (restgarn från min Clara) och tobacco. Tobacco är en av mina favoritfärger, alla kategorier, och jag har fortfarande inte fått nog av detta garn. Det gick åt nästan två nystan donkey och ett och ett halvt tobacco, och jag stickade med stickor 3,5 mm.

 Här syns även Kjolen som allt började med, den ska ni få höra om en annan dag.

Loppisfynd.

 Igår var jag på loppis och kom hem med dessa. Känner ni igen färgskalan kanske?

Jag föll pladask för denna kofta, är den inte fantastisk? Och är det inte perfekt att kunna köpa sådant man är för lat för att sticka själv?

 Nej, det går faktiskt inte att få för många koftor. Det har jag lärt mig av Ulrika, som är en oerhört duktig keramiker, har en fin blogg och klär sig fantastiskt. Hon är en fantastisk inspirationskälla som jag tyvärr inte har träffat (än?).

Och här va: gult, krage, dubbelknäppning och tygknappar i samma plagg. Jag svimmar.

Islandskoftan

Här är den till sist: Islandskoftan! Efter att ha legat länge innan jag vågade klippa upp den låg den ett tag till och väntade på knappleverans. När knapparna väl kom insåg jag att de som passade bäst var en hög jag redan hade hemma. Så kan det gå! Sedan låg den och väntade på blockning ytterligare ett tag, tills jag började använda den ändå. Den är alltså inte blockad än, men ändå väl använd.

Mönstret är Vetur av Védis Jónsdóttir, ett mönster som jag dreglade över länge på ravelry innan jag till sist beställde boken den är i. Då upptäckte jag att koftan som ligger som första bild på ravelry inte är särskilt lik originalkoftan, utan ganska modifierad. Originalmodellen ser ut såhär, synd för mig eftersom jag inte ville sticka den koftan. Det hela slutade med att jag följde maskantalet men ritade om diagrammet för oket ganska rejält, med utgångspunkt i denna kofta, som jag trodde var originalmönstret. Ganska mycket krångel alltså.

Garnet är dubbelt ospunnet isländskt garn som min syster Ellika köpte till mig när hon var på Islandsresa. Det är himla varmt! Nu använder jag koftan som jacka, fast det är November.

Det enda som jag inte blev helt nöjd med är längden, jag gillar inte långa koftor så mycket. Fast det är bra som jacka måste jag ändå säga till koftans försvar.

Klänningen.

 Så här blev det alltså, detta är den första klänning som jag har sytt och blivit nöjd med. Det ni! Dessutom har det redan hunnit bli en till...

Mönstret är Hawthorn från Colette patterns, och jag kan bara säga bra saker om detta mönster! Dels så sitter klänningen fantastiskt utan att jag behövt ändra något och jag älskar modellen. Dessutom så följer det med en fullständig sömnadsbeskrivning som gör att det blir lätt som en plätt att sy. Detta är alltså första gången jag köper ett symönster som jag skriver ut själv, och det skulle kunna bli det sista eftersom jag nog aldrig behöver sy andra klänningar än denna, jag kommer att använda detta mönster som grund för mycket.

Tyget är 100% lin och det gick åt ca 2,5 meter. Jag tycker om att klä mig i lin, det faller så fint och är väldigt skönt.

Världens bästa syfestival

 Syfestivalen var helt fantastisk! Jag var faktiskt där två dagar, på fredagen med ett stickgäng och då blev det väldigt mycket inhandlat, på söndagen var jag där med Ingrid från Solkustens Spinnverkstad och tog det lugnare. Bland annat träffade jag fantastiska Petra och Mia. Det var första gången jag mötte andra stickbloggare som jag följt länge och det var så himla roligt! Bilden är lånad av Mia.

 Jag köpte skamlöst mycket garn. Faktum är att jag aldrig köpt så mycket garn på en gång samtidigt. Här två färger av ett tweedgarn med ull och kashmir från Magasin duett som Petra har ett tillfälligt parti av.

 Colinette jitterbugg i en underbar röd färg som jag inte lyckades fånga. Den är mörkare, inte alls så orange. Det ska bli spännande att sticka av detta, har aldrig stickat i jitterbugg förut.

 Jag träffade även Tant Kofta och köpte rött angorett. Den är egentligen mer dämpad. Svårt med rött!

 Jakgarn från Stäket. Frrrruktansvärt mjukt!

 Tant Koftas regnbågskit.

Debbie bliss tweed - med ull och angora.

Hmm. Jag erkänner: det är mer än på bilderna. Det är så att det räcker till en kofta av varje garn (utom regnbågsgarnet).

Som om det inte räckte åkte jag sedan till huset på landet med hela släkten, och där ligger ju Solkustens spinnverkstad. Det blev mer garn. Här ovan mörkgrått och rött som jag tänkte sticka kofta av - men det röda hade jag sedan tidigare. Det är spunnet hos Solkustens spinnverkstad men färgat av någon annan som jag tyvärr inte kommer ihåg vad hon heter.

Och brunt! Ingrid har börjat spinna naturbrunt i två nyanser, ljust och mörkt. Detta är den mörka. Det ska också bli en kofta. Hehe, nu blir det koftor av.